den där blicken som får mig ur balans.

Lyckades klämma in en stunds solning när vi var ute och gick, blev en kortis runda, men det räckte gott och väl. Jag känner mig stolt över mig själv, gått varje dag nu i tre dagar. Det är bra, för jag är en av världens lataste människor. Att jag är så pass smal som jag är är ett mirakel, jag kränger godis stup i kvarten och äter inte jätte nyttigt och absolut ingen frukt eller grönsaker. Räknas gurkor? ;) Jo, börjat äta banan och nu kan jag äta den utan att skiva den först, haha. Tror minsann jag ska byta ut godiset i skolan mot frukt, det lilla jag äter. 


Jag känner mig nykär, trots att det snart gått tre månader. Det pirrar i magen när jag hör hans namn och blir alldeles glad inombords. Det bästa med han är att han lyssnar, försöker förstå, att han alltid finns där vid min sida och det allra bästa är att han är min bästa vän.  ♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Vad heter du?
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Har du blogg?

Lätta på ditt hjärta:

Trackback
RSS 2.0